Darling.

Sen hände en helt otrolig sak. En sak som gjorde hela min dag och kväll och hela veckan helt fantastisk.

Jag träffade min älskade Darling. Det är åtta veckor sedan olyckan. Åtta veckor som har gått så sakta, men ändå  så fort!

Hon är helt otrolig. Hon är stark som bara den och kämpar på nåt otroligt bra! Hon har kommit otroligt långt på denna korta tiden. Det är min Tesan det!

Vi satt och pratade jättelänge, och det var så skönt att prata med henne igen. På riktigt, inte i telefon. Och att höra hennes röst, och se henne och sitta nära henne och krama henne och pussa lite på henne.

Min glada fina Tesan. För glad, det var hon. Hon skämtade och skrattade och babblade på. JÄTTEHÄRLIGT! <3

Snart får hon komma hem på permission, och jag lovar att då blir hon inte av med mig i första taget!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback