JohannaKarinEllen

Jag har haft svårt för att sova inatt också. Det är en otroligt jobbig känsla som ligger och gnager i mig. Det känns som något äter upp mig inifrån.. Jag är så trött på dagarna och har världens huvudvärk emellanåt så jag borde somna som en stock på vällen, men det går inte. Hjärnan jobbar på högvarv och tankarna snurrar och spinner och lever sitt egna liv. De tänker på saker som jag inte vill tänka på och det gör otroligt ont i mig. Men jag är ju sån. Jag ska alltid överanalysera allt och fundera och ha kontroll på allt och försöka hitta lösningar och klura ut saker.

Det går inte denna gången. Jag kan inte klura ut något eller hitta någon lösning. Hur mycket jag än försöker! Och jag tror det är det som är det jobbigaste. Jag är maktlös. Jag har ingen kontroll. Och jag hatar det verkligen!

Igår var jag och Pernilla i Linköping. Vi träffade först Pernillas farbror Tore och hans fru Mona på lite fika och sen åkte vi till Universitetssjukhuset och träffade Tesans mamma. Det var skönt att träffa henne och prata lite. Vi satt och pratade i en timme. Om allt och ingenting.
Vi fick inte träffa Tesan eftersom infektionsrisken är så stor. Och det var ju självklart, det visste vi ju redan innan. Men vi ville träffa Eva. Tror det var skönt för henne också och komma bort för en liten stund.
Läget är fortfarande som innnan. Stabilt men fortfarande kritiskt. Nu ska de inte göra några fler ingrepp på ett tag utan lilla hjärtat ska få vila, återhämta sig och samla kraft så hon kan vakna sen när hon känner sig redo. Det kan dröja en vecka, två veckor, tre veckor, fyra veckor... De vet inte. Det är först när hon känner sig redo.

Vi överlämnade några saker till Eva som vi köpt till Tesan. Vi va över 50 st som la ihop och så köpte vi en jättebukett med plast/tygrosor, en jättestor mirandanalle och ett stort fint kort. Vi köpte den största nallen vi kunde hitta. Och dyraste! Jag trodde inte det fanns nallar som kostade nästan ett och ett halvt tusen. Men det gjorde det visst. Tesan älskar de nallarna så hon kommer bli jätteglad när hon vaknar och får se den! Vi döpte den också innan vi skiljdes från Eva. Den fick heta "Köttet". :)

Tyvärr fick hon inte ha några saker på rummet än, men Eva skulle ta hand om det och så får hon det när hon vaknar.

Sen överlämnade vi en bok som jag gjort med massa kort i och alla hälsningar som folk har skrivit på facebook. Den gick nog bra att ha i rummet. Så nu finns alla våra hälsningar fram till fredag natt där hos henne! Eva skulle läsa dem för henne så hon fick dem på riktigt. Inte bara i tankarna.
Eva blev jätteglad. Och jag tror resten av familjen blev det också! De hade läst lite på fb och skrivit ut några av de första hälsningarna och sagt att de sen skulle på något sätt få ut alla hälsningar och göra en bok av det. Nu behöver de inte det för det är redan fixat.

Och alla som åker och hälsar på Tesan sen kan titta i boken och skriva dit egna hälsningar också!

Innan vi skulle åka så gav vi Eva en jättestor kram och en puss som hon skulle vidarbefodra till Tesan. Det kändes också bra. Att veta att det når fram på något vis.

Hon hälsade återigen till alla och tackade för allas stöd. Hon sa även att det är för vår skull och familjens skull som Tesan kämpar. Men det vet vi ju! Tesan som bryr sig om alla andra hela tiden och älskar sin familj mest av allt!  

Det var lite jobbigt att vara så nära Tesan, fast ändå så långt borta. Men jag hoppas och tror att hon kände att vi va där och snodde åt sig lite av vår styrka och vår energi. Jag och Pernilla har som sagt massor av det, så hon får ta precis hur mycket hon vill!