Live, Love, Laugh...
Sen ikväll när Kim kom hem vid åtta åkte jag till Taberg och solade på Trim och sen hem till Pernilla och så tog vi en promenad. Det var härligt! Sen satt vi nästan en hel timme utanför Pernilla och tjötade. Om allt och ingenting.
Mycket om Tesan. Våran starka tjej! Vi saknar henne så mycket! Nu är det 3,5 veckor sedan olyckan.. Tiden går. Mycket har hänt på dessa 3 veckor. Hon har varit otroligt duktig och kämpat på jättebra. För 3 veckor sedan så var allt i en dimma och vi visste varken ut eller in. Då var det osäkert om hon ens skulle överleva. Men det gjorde hon! Hon kämpade på och blev starkare och starkare. Nu håller hon på att vakna. Hoppet har alltid funnits där och även om man ibland undrat över vad som kan hända och tänkt på "det som inte får hända" så långt inne i hjärtat har det känts som att allt kommer bli bra. Det kommer det. Det kan ta tid, men det kommer bli bra. Våran Tesan kommer snart vakna och börja träna och återhämta sig och sakta bli våran Tesan igen. Det har hon iofs alltid varit, men hon har bara tagit en paus. En dum onödig paus. En jävligt onödig paus.
Jag tänker på dig Darling. Det känns skönt att du är så nära nu, men jobbigt på samma gång. Jobbigt att veta att du bara är några mil ifrån mig, men jag kan inte träffa dig. Jag skulle kunna åka till dig på en kvart. Så nära men ändå så långt borta..
Men så länge du återhämtar dig och samlar kraft och vaknar så gör det inget om vi inte träffas nu. Vi ses när du orkar. Vi har ju hela livet på oss att ses! Inte idag, inte imorgon och inte nästa dag och kanske inte nästa efter det. Men kanske om någon vecka? Du är ju nära nu så du borde få mina tankar och min styrka och min kärlek ändå. För tänker på dig det gör jag! Hela tiden!
Jag ser på kort, kanske hör en låt som du gillar och vi dansat till, eller leker med någon av alla Ellies leksaker hon fått av dig och då tänker jag lite extra på dig. Det är många minnen som dyker upp titt som tätt och då saknar jag dig otroligt mycket! Och när jag tänker på saker som vi planerade att göra tillsammans, då blir det lite jobbigt. Du fattas ju liksom. Det är tufft..
För nån dag sedan var en sådan morgon då allt rann över igen. Tårarna ville inte sluta rinna. Det gick inte. Då var jag ingen trevlig person att prata med.. Men det lovar jag att vara när vi ses! Då ska vi vara glada och kramas. Massa kramar ska du få! Och några pussar! :)
Nu ska jag inte tjata mer.. Fortsätt som du gör. Du är supermegadunderduktig. Älskar dig.
Mycket om Tesan. Våran starka tjej! Vi saknar henne så mycket! Nu är det 3,5 veckor sedan olyckan.. Tiden går. Mycket har hänt på dessa 3 veckor. Hon har varit otroligt duktig och kämpat på jättebra. För 3 veckor sedan så var allt i en dimma och vi visste varken ut eller in. Då var det osäkert om hon ens skulle överleva. Men det gjorde hon! Hon kämpade på och blev starkare och starkare. Nu håller hon på att vakna. Hoppet har alltid funnits där och även om man ibland undrat över vad som kan hända och tänkt på "det som inte får hända" så långt inne i hjärtat har det känts som att allt kommer bli bra. Det kommer det. Det kan ta tid, men det kommer bli bra. Våran Tesan kommer snart vakna och börja träna och återhämta sig och sakta bli våran Tesan igen. Det har hon iofs alltid varit, men hon har bara tagit en paus. En dum onödig paus. En jävligt onödig paus.
Jag tänker på dig Darling. Det känns skönt att du är så nära nu, men jobbigt på samma gång. Jobbigt att veta att du bara är några mil ifrån mig, men jag kan inte träffa dig. Jag skulle kunna åka till dig på en kvart. Så nära men ändå så långt borta..
Men så länge du återhämtar dig och samlar kraft och vaknar så gör det inget om vi inte träffas nu. Vi ses när du orkar. Vi har ju hela livet på oss att ses! Inte idag, inte imorgon och inte nästa dag och kanske inte nästa efter det. Men kanske om någon vecka? Du är ju nära nu så du borde få mina tankar och min styrka och min kärlek ändå. För tänker på dig det gör jag! Hela tiden!
Jag ser på kort, kanske hör en låt som du gillar och vi dansat till, eller leker med någon av alla Ellies leksaker hon fått av dig och då tänker jag lite extra på dig. Det är många minnen som dyker upp titt som tätt och då saknar jag dig otroligt mycket! Och när jag tänker på saker som vi planerade att göra tillsammans, då blir det lite jobbigt. Du fattas ju liksom. Det är tufft..
För nån dag sedan var en sådan morgon då allt rann över igen. Tårarna ville inte sluta rinna. Det gick inte. Då var jag ingen trevlig person att prata med.. Men det lovar jag att vara när vi ses! Då ska vi vara glada och kramas. Massa kramar ska du få! Och några pussar! :)
Nu ska jag inte tjata mer.. Fortsätt som du gör. Du är supermegadunderduktig. Älskar dig.
Kommentarer
Postat av: Jessica Hugosson
Fint du skriver Johanna!! hon är underbar<3
Trackback
