Livet.
Vad ska man ta sig till när sorgliga saker händer som man inte kan styra över? När inget i hela världen kan göra det ogjort, när man hur mycket man än önskar inte kan få tillbaka det man förlorat? Den man förlorat. Borta. Finns inte mer.
På grund av någon annans misstag. Fel som någon annan gjort. Man litar blindt på de som är specialister, de som ska veta vad de håller på med. De kan ju det de jobbar med. De vet hur man ska göra och det är de som tar alla viktiga beslut. Som förhoppningsvis ska vara de rätta besluten. Som ska rädda en människas liv. Inte förstöra det.
Det kunde varit annorlunda. Kanske inte. Men chansen är väldigt stor. Det går inte tänka så. Då blir man ju knäpp. TÄNK OM..
Jag tänker på dig ofta. Jag saknar dig. Det gör vi allihopa. Hoppas du har det bra i landet ovan regnbågen. Hoppas du vet att vi mår bra, att vi älskar dig. Vi pratar om dig och minns dig. Småler åt våra minnen och fina stunder.
Hur ska man kunna förlåta en människa som inte ångrar det hon gjort? Som inte verkar bry sig om sin familj, sin släkt, sitt liv. Ett långt lyckligt liv, fullt av kärlek och välmående. Som bara suddar ut allt som varit och börjar om på nytt. Gör sig av med alla minnen. Inte stoppar undan dem för att någon gång ta fram dem och tänka tillbaka på det som varit. Utan sprider ut dem i vinden, eldar upp allting och sparar inte ens askan. Deletar. Som förstört så mycket men inte visar det minsta lilla tecken av ånger. Som inte tar åt sig. Skiter i vilket. Det som är gjort kan aldrig göras ogjort.
Jag är ledsen för min egen skull. Och mina syskon. Och mina kusiner. Men mest ledsen är jag för dina barns skull. Dine egna barn.
På grund av någon annans misstag. Fel som någon annan gjort. Man litar blindt på de som är specialister, de som ska veta vad de håller på med. De kan ju det de jobbar med. De vet hur man ska göra och det är de som tar alla viktiga beslut. Som förhoppningsvis ska vara de rätta besluten. Som ska rädda en människas liv. Inte förstöra det.
Det kunde varit annorlunda. Kanske inte. Men chansen är väldigt stor. Det går inte tänka så. Då blir man ju knäpp. TÄNK OM..
Jag tänker på dig ofta. Jag saknar dig. Det gör vi allihopa. Hoppas du har det bra i landet ovan regnbågen. Hoppas du vet att vi mår bra, att vi älskar dig. Vi pratar om dig och minns dig. Småler åt våra minnen och fina stunder.
Hur ska man kunna förlåta en människa som inte ångrar det hon gjort? Som inte verkar bry sig om sin familj, sin släkt, sitt liv. Ett långt lyckligt liv, fullt av kärlek och välmående. Som bara suddar ut allt som varit och börjar om på nytt. Gör sig av med alla minnen. Inte stoppar undan dem för att någon gång ta fram dem och tänka tillbaka på det som varit. Utan sprider ut dem i vinden, eldar upp allting och sparar inte ens askan. Deletar. Som förstört så mycket men inte visar det minsta lilla tecken av ånger. Som inte tar åt sig. Skiter i vilket. Det som är gjort kan aldrig göras ogjort.
Jag är ledsen för min egen skull. Och mina syskon. Och mina kusiner. Men mest ledsen är jag för dina barns skull. Dine egna barn.
Kommentarer
Postat av: sara
<3
Trackback
