Inga mardrömmar inatt.
Faktiskt inga drömmar alls. Helt otroligt. En natt med bara vanlig sömn.. och tre toalettbesök och några timmar som jag inte kunde sova iofs. men mest vanlig sömn. Fast drömmer gör man väl hela tiden, bara att jag inte minns det idag. Jätteskönt.
Sedan jag blev gravid har jag börjat drömma mycket mer än innan. De allra konstigaste drömmar som inte har något logiskt innehåll, men även mycket mardrömmar. Det är så hemskt av att vakna mitt i natten, helt orolig och med tårar rinnande nerför kinderna. Då brukar jag väcka Kim o be honom hålla om mig och trösta mig lite.. Det hjälper för det mesta. Det är så otroligt skönt när man vaknar och inser att allt bara var en dröm! Fast ändå känns allt så himla verkligt, det är precis som om man varit med om det på riktigt och känslan av obehag kan sitta kvar ganska länge.
Mest handlar mardrömmarna om bebisen i magen. Om missfall och födsel och sparkar och grejor. Men det är inga vanliga drömmar, för ibland är det så overkligt som det bara kan bli, men ändå förstår man inte det i drömmen. Jag drömde tillexempel att bebisen började sparka och boxas där inne och ville ut. Det var så att hela magen skakade. Sen hade den långa vassa klor som den stack ut genom magen och jag försökte hålla emot, men det va omöjligt. Bebisen skar upp hela magen på mig och höll på att ramla ut. Jag bad Kim och mamma ringa ambulans, men de såg inget fel på magen, det var bara jag som såg. Så kom Ambulanspersonalen och de såg heller inget, men sa att jag skulle följa med in för undersökning. Jag va helt förtvivlad för jag såg ju vad som hände. En hemsk känsla av att inte kunna göra något för att ingen annan såg vad som hände och jag försökte verkligen hålla emot.
I en annan dröm drömde jag att jag o Jossan gick på a6 och handlade och bebisen började sparka därinne, helt plötsligt va det två bebisar och de ramlade ut ur magen och in i en genomskinlig bubbla som hängde på magen. Jag såg dem jättetydlig och visade för pappa. Men helt plötsligt sprack bubblan och vattnet rann ut och bebisarna höll på att inte överleva. Då va den ena bebisen helt plötsligt jätteliten och den andra var en konstig blandning av en människa och en hund, jag försökte förtvivlat hålla dem mot mig så de skulle överleva medans vi väntade på ambulansen. Det kom en helikopter som skulle flyga mig till Norrköping och helt plötsligt var det bara hund/människa bebisen som levde och jag ringde o ringde till Kim för att berätta för honom att vi fått missfall. Tillslut fick jag tag på honom och jag va helt förtvivlad. Efteråt kändes magen bara tom och det kändes hemskt att behöva börja om igen med en ny graviditet.. Hela alltet var så himla hemskt!
Antar att drömmarna kommer för att jag kan vara orolig över att det ska hända någonting. Fast så orolig är jag inte, men det finns väl i mitt undermedvetna.. Sen har jag läst ganska mycket om själva förlossningen och sådär på kvällarna innan jag somnar, mycket kan nog komma från det.
Läste även att man drömmer mer när man är gravid, och många drömmer mardrömmar också. Hoppas bara det är en period nu så det inte håller i sig hela graviditeten.. Okej att jag måste springa på toa 2-3 gånger per natt och har svårt att somna om efteråt, men bara jag slipper de hemska drömmarna!
Kände förresten bebisen sparka i morse igen. Det va andra gången. =) Jag har ju känt många gånger att den är där inne, när den snurrar och rör och sträcker på sig, men just sparkarna har jag bara känt en gång innan. Detta var i morse när jag låg i sängen och spelade lite musik för den lille. Då kom det två små lätta sparkar. Känns nästan knappt, känns ungeför som en liten stöt på insidan av magen. Första gången jag kände det var i söndags morse. Låg även då i sängen och spelade musik för den och blev nästan lite chockad när jag kände en spark. Fösta sparken. Kim la händerna på min mage, för han ville också känna, men självklar sparkade den inte då.
Fast jag tror jag ska vara glad sålänge den inte sparkar, de får jag nog känna tillräckligt sen ändå. Men det är ändå skönt att känna av den lite mer därinne!
Nu är jag i vecka 20 + 3 dagar. Här kommer några bilder från i Tisdags.
Sedan jag blev gravid har jag börjat drömma mycket mer än innan. De allra konstigaste drömmar som inte har något logiskt innehåll, men även mycket mardrömmar. Det är så hemskt av att vakna mitt i natten, helt orolig och med tårar rinnande nerför kinderna. Då brukar jag väcka Kim o be honom hålla om mig och trösta mig lite.. Det hjälper för det mesta. Det är så otroligt skönt när man vaknar och inser att allt bara var en dröm! Fast ändå känns allt så himla verkligt, det är precis som om man varit med om det på riktigt och känslan av obehag kan sitta kvar ganska länge.
Mest handlar mardrömmarna om bebisen i magen. Om missfall och födsel och sparkar och grejor. Men det är inga vanliga drömmar, för ibland är det så overkligt som det bara kan bli, men ändå förstår man inte det i drömmen. Jag drömde tillexempel att bebisen började sparka och boxas där inne och ville ut. Det var så att hela magen skakade. Sen hade den långa vassa klor som den stack ut genom magen och jag försökte hålla emot, men det va omöjligt. Bebisen skar upp hela magen på mig och höll på att ramla ut. Jag bad Kim och mamma ringa ambulans, men de såg inget fel på magen, det var bara jag som såg. Så kom Ambulanspersonalen och de såg heller inget, men sa att jag skulle följa med in för undersökning. Jag va helt förtvivlad för jag såg ju vad som hände. En hemsk känsla av att inte kunna göra något för att ingen annan såg vad som hände och jag försökte verkligen hålla emot.
I en annan dröm drömde jag att jag o Jossan gick på a6 och handlade och bebisen började sparka därinne, helt plötsligt va det två bebisar och de ramlade ut ur magen och in i en genomskinlig bubbla som hängde på magen. Jag såg dem jättetydlig och visade för pappa. Men helt plötsligt sprack bubblan och vattnet rann ut och bebisarna höll på att inte överleva. Då va den ena bebisen helt plötsligt jätteliten och den andra var en konstig blandning av en människa och en hund, jag försökte förtvivlat hålla dem mot mig så de skulle överleva medans vi väntade på ambulansen. Det kom en helikopter som skulle flyga mig till Norrköping och helt plötsligt var det bara hund/människa bebisen som levde och jag ringde o ringde till Kim för att berätta för honom att vi fått missfall. Tillslut fick jag tag på honom och jag va helt förtvivlad. Efteråt kändes magen bara tom och det kändes hemskt att behöva börja om igen med en ny graviditet.. Hela alltet var så himla hemskt!
Antar att drömmarna kommer för att jag kan vara orolig över att det ska hända någonting. Fast så orolig är jag inte, men det finns väl i mitt undermedvetna.. Sen har jag läst ganska mycket om själva förlossningen och sådär på kvällarna innan jag somnar, mycket kan nog komma från det.
Läste även att man drömmer mer när man är gravid, och många drömmer mardrömmar också. Hoppas bara det är en period nu så det inte håller i sig hela graviditeten.. Okej att jag måste springa på toa 2-3 gånger per natt och har svårt att somna om efteråt, men bara jag slipper de hemska drömmarna!
Kände förresten bebisen sparka i morse igen. Det va andra gången. =) Jag har ju känt många gånger att den är där inne, när den snurrar och rör och sträcker på sig, men just sparkarna har jag bara känt en gång innan. Detta var i morse när jag låg i sängen och spelade lite musik för den lille. Då kom det två små lätta sparkar. Känns nästan knappt, känns ungeför som en liten stöt på insidan av magen. Första gången jag kände det var i söndags morse. Låg även då i sängen och spelade musik för den och blev nästan lite chockad när jag kände en spark. Fösta sparken. Kim la händerna på min mage, för han ville också känna, men självklar sparkade den inte då.
Fast jag tror jag ska vara glad sålänge den inte sparkar, de får jag nog känna tillräckligt sen ändå. Men det är ändå skönt att känna av den lite mer därinne!
Nu är jag i vecka 20 + 3 dagar. Här kommer några bilder från i Tisdags.
Kommentarer
Trackback
