JohannaKarinEllen

Vem har sagt att man blir trist och grå som mamma? Klart man inte blir! Inte jag iallafall. Jag är fortfarande samma glada, roliga, trevliga, påhittiga, impulsiva, barnsliga, omtänksamma, rediga, planeringsduktiga, tidsoptimistiska Johanna som jag var innan jag blev mamma.

Ok att man ändras lite. Men man blir inte tråkig! Inte jag iallafall! Jag har blivit mer känslig, mer mogen, uppskattar småsaker mer, upptäckt att man kan älska någon så otroligt mycket så det gör ont i hela kroppen ända ut i tåspetsarna ibland, lärt mig ta vara på varje sekund, planera bättre, sova mindre men ändå må bra och vara glad, och att sätta någon annans behov för mina egna och ställa om mitt liv efter en annan liten männsika och ibland släppa alla måste och bara vara. Alltså blivit mamma.

Men jag har fortfarande kvar mina vänner och jag har kvar mina intressen och jag gillar fortfarande att shoppa, äta massa onyttigt, mysa, gå på stan, fika, gå på bio, träffa familjen, promenera och göra allt som jag gjorde innan. Okej att det har blivit mindre festande, det är ju ganska förståeligt eftersom det finns en liten tjej här hemma som måste tas om hand dagen efter, men jag kan fortfarande umgås med mina vänner och ha trevligt och gå på fest och tjejkväll och ut o äta och fredagsmys och you name it! Då uppskattar jag det mer också!

Tyvärr så verkar de som en av mina "bästa" vänner inte tror de.. Sen jag blev mamma har hon knappt hört av sig till mig och alltid när jag frågat om vi ska ses eller hör av mig så har hon fullt upp. Med jobb, pojkvän och allt vad det är. T.o.m andra vänner. Nya vänner. Nya "bästa" vänner. Men inte tid för mig.. Tråkigt. Vi har träffats två gånger tror jag sen jag blev mamma, och hon har träffat min lilla tjej en gång. PÅ  SNART SEX MÅNADER!

Hon var den första som fick veta att jag var gravid. Typ 5 min efter jag visste det. Innan Kim visste det. Och vi pratde jättemycket om hur det skulle bli att bli mamma och hur allt skulle bli när bebisen kom och att jag inte skulle bli en tråkig mamma. Och det blev jag INTE!

Men men.. Livet går ju vidare ändå.. Bara tråkigt att det gör det utan henne!